Fett som släpps ut i avloppet skapar stora problem. Fettet stelnar och fastnar i avloppsledningarna. Antalet stopp i avloppssystemet som är orsakat av fett ökar.
VA-avdelningen tar hand om och renar avloppsvatten i kommunen, ledningsnätet
är byggt för att ta emot spillvatten från hushåll men avloppsvatten från
lokaler där livsmedel hanteras kan innehålla mycket fett. När vattnet kyls ner
i ledningssystemet ansamlas fettet på ledningarna och kan orsaka stopp med
betydande skador som källaröversvämningar och utsläpp av orenat avloppsvatten. Dessa stopp medför stora kostnader för både VA-avdelningar och enskilda fastighetsägare.
För att förhindra större utsläpp av fett, ska fetthalten i utsläppt spillvatten vara högst 50 mg/l efter fettavskiljaren.
För att förhindra utsläpp av fett i avloppsledningarna måste verksamheter som hanterar livsmedel ha en fettavskiljare. Fastighetsägaren är den som är ytterst ansvarig för att det finns en fettavskiljare installerad eftersom den tillhör en fastighets VA-installation.
Verksamheter som riskerar att släppa ut större mängder fett i avloppet ska ha en fettavskiljare installerad. Krav på fettavskiljare finns för lokaler där mat/livsmedel tillagas eller bereds. Exempel på sådana verksamheter är:
bageri, café, catering, charkuteri, grill-och gatukök, hamburgerbar, hotell, konditori, livsmedelsbutik, mottagningskök, personalmatsal, pizzeria, restaurang, rökeri, salladsbar, skolor och förskolor, storkök samt storskalig matservering.
Kommunen kan kräva att även andra verksamheter än ovan nämnda behöver fettavskiljare för att inte störa ledningsnätet eller reningsprocesserna.
Fastighetsägaren är ansvarig för att det finns en fettavskiljare installerad, eftersom den tillhör fastighetens VA-installation, även skötsel är fastighetsägarens ansvar.
Fastighetsägaren ansvarar också för att den installerade fettavskiljare är typgodkänd det vill säga har korrekt dimensionering utifrån den verksamhet som bedrivs i fastigheten.
Fastighetsägare som har en verksamhet i sin fastighet som hanterar livsmedel är ansvarig för att:
Enligt Lagen om allmänna vattentjänster, SFS 2006:412, 21 §, får inte en fastighetsägare använda en allmän VA-anläggning på ett sätt som innebär att avloppet tillförs vätskor, ämnen eller föremål som kan inverka skadligt på ledningsnätet. Fastighetsägaren svarar för de kostnader och eventuella skadestånd som kan uppstå till följd av att fastighetens utsläpp påverkat det allmänna VA-nätet.
Huvudmannen (kommunen) är endast skyldig att ta emot spillvatten vars innehåll i ej oväsentlig mån avviker från hushållsspillvattens. Fastighetsägare som helt eller delvis använder eller upplåter fastighet till annat än bostadsändamål ska informera huvudmannen om sådan verksamhet pågår.
Fastighetsägaren ska bekosta de provtagningar och analyser som huvudmannen finner vara nödvändiga för kontroll av avloppsvattnet.
Huvudmannen har rätt att fordra att fastighetsägaren för journal över verksamhet som inverkar på avloppsvattnets innehåll. Huvudmannen anger hur journalföring och provtagningar ska göras.
Fettavskiljaren består av en tank med mellanväggar. Avloppsvattnet leds in till avskiljaren via avloppsröret. När vattnet rinner med rätt hastighet genom en avskiljare sjunker slam och tyngre partiklar till botten i avskiljarens första fack medan fettet stiger och lägger sig vid ytan på nästa fack, eftersom fett är lättare än vatten. Det renade vattnet rinner sedan ut i ledningsnätet.
Till avskiljaren kommer även matrester. För att de inte ska störa reningen ska de skiljas av i en separat eller integrerad slamavskiljardel i fettavskiljaren.
Det är inte tillåtet att tillsätta enzymer, bakterier eller andra produkter som kan förstöra fettavskiljarens funktion.
Vid underdimensionerad fettavskiljare är fyllnadsgraden av fett för stor så uppehållstiden blir inte tillräckligt lång vilket leder till att fettet passerar genom avskiljaren. Då blir inte fettet kvar i anläggningen utan transporteras ut i ledningsnätet.
Koncentrerade oljor eller fett får inte hällas direkt i avloppet, även om fettavskiljare finns, det kan slå ut fettavskiljarens funktion. Fettet kan istället samlas upp i behållare. Kontakta auktoriserad företag för hämtning av ditt fett. Eftersom fett är en resurs samlas det ofta in utan kostnad av olika entreprenörer. Fettet i fettavskiljaren ska däremot alltid tömmas av den entreprenör som kommunen har avtal med.
I Tyresö ska fettavskiljare tömmas en gång i månaden, abonnemang tecknas hos kommunen. Tömning utförs av den entreprenör kommunen har avtal med, det gäller även vid extra tömning och jourtömning.
Fettavskiljare ska tömmas och skötas så den fyller sin funktion. Fettavskiljaren måste fyllas med vatten direkt efter tömningen, i annat fall kan fett följa med ut i avloppet när nivån når utloppsröret.
Om fettavskiljaren har larm installerat är det viktigt att se till att den som vistas dagligen i lokalen vet vad ljus- och ljudlarmet avser. Om fett- eller slamskiktet blir för tjockt
innan ordinarie tömning, behöver extra tömning beställas.
Vi rekommenderar att ha varmvattenkran samt slang monterad vid avskiljaren, så att den kan spolas ut och rengöras vid tömning.
Fettavskiljarens lock ska lätt kunna öppnas av en person och inga föremål, jord, grus, snö, is, rost eller
liknande får blockera vägen till eller runt avskiljaren. Om entreprenören inte kommer åt fettavskiljaren och
kan tömma debiteras kunden ändå.
För att fettavskiljaren ska fungera tillfredsställande är det
viktigt att den töms, underhålls och kontrolleras regelbundet. Det är fastighetsägaren som ansvarar för driften och att den töms enligt de regler som gäller. Det innebär att tömningen sker enligt tillverkarens drift- och
skötselinstruktioner samt ledningsnätsägarens bestämmelser om tömningsintervall.
För att vara säker på att fettavskiljaren fungerar bör den
kontrolleras regelbundet. Skötseln består av tömning, invändig rengöring samt kontroll av fettavskiljare.
Fettavskiljaren ska besiktigas för att upptäcka sprickor eller skador. När fettavskiljaren har tömts helt måste den fyllas upp med rent vatten innan den åter tas i bruk, den
fungerar bara när den är helt vattenfylld. Kontroll
av ljud- och ljussignal i larmet om sådant finns genom att givaren lyfts upp, rengör givaren i samband med kontrollen.
Vid ny- till-, eller ombyggnad av livsmedelslokal görs en anmälan (ibland behövs bygglov) till kommunens bygglovsenhet. Installation av fettavskiljare är en anmälningspliktig åtgärd enlig plan- och bygglagen. Samma regler gäller också när man utökar en befintlig verksamhet.
Bifoga till bygglov/anmälan
Uppgifter som ska lämnas i bygganmälan
Vid nyinstallation av en fettavskiljare krävs att den är typgodkänd enligt svensk standard och Europastandard SS-EN 1825 del 1 och 2 och dimensionerad efter verksamhetens spillvattenflöde.
Verksamhetens vattenflöde får inte överstiga avskiljarens kapacitet. För verksamheter utan servering kan fettavskiljarens storlek bestämmas av det maximala flödet
genom anläggningen. Flera olika faktorer
påverkar hur fettavskiljaren bör dimensioneras, kontakta en rörfirma eller VVS-konsult för att få hjälp med beräkning att att välja rätt storlek, typ och lämplig placering samt installation och kostnadsuppgifter.
Dimensionering kan ske på två sätt:
För att få en grov uppskattning om hur stor din fettavskiljare bör vara kan du beräkna enligt nedanstående.
Matportioner per dag / Storlek för avskiljare i kubik
200 2
201 – 400 4
401 – 700 7
701 – 1 000 10
För restauranger och serveringslokaler är antalet serverade matportioner som avgör storlek på fettavskiljaren. Antalet sittplatser i lokalen multiplicerat med tre ger antalet matportioner.
När en fettavskiljare installeras är det viktigt att tänka på att den ska vara lättåtkomligt för tillsyn och tömning samt ska kunna tömmas enligt god arbetsmiljö.
Den ska vara placerad så att vägen är fri från hinder (staket, murar, planteringar och annan växtlighet) mellan fordonets uppställningsplats och tömningspunkt så att entreprenören obehindrat kan utföra en tömning.
Det ska finnas tillräckligt med utrymme och belysning vid avskiljaren så att den är lätt att tömma, rengöra, inspektera och underhålla. Lock/lucka ska kunna öppnas av en person och får inte vara övertäckt vid tömning.
Om fettavskiljaren placeras inomhus bör lokalen vara väl ventilerad samt vara försedd med vatten, helst varmt, och golvbrunn. Enligt Livsmedelslagen får inte fettavskiljare placeras i lokal där livsmedel bereds, hanteras eller förvaras, man får heller inte dra slangar genom dessa lokaler. Anledningen till detta är att fettavskiljaren kan ge upphov till hygieniska olägenheter i livsmedelslokalen.
Fettavskiljaren bör placeras så nära källan som möjligt och, om möjligt vara nedgrävd i marken eftersom den då blir lätt att tömma. Risken för lukt minimeras också.
För att förhindra dålig lukt, avlagringar och rötningsprocesser måste fettavskiljaren samt till- och utloppsledningarna ha tillräcklig luftning. Luftledningarna läggs separat och helst i byggnaden. Avluftning av fettavskiljaren får inte göras på VA-nätet. Det rekommenderas att avluftning leds upp och ut över taket, för att undvika att obehaglig lukt sprids.
Lagen om allmänna vattentjänster SFS 2006:412
21 § och 43 §
Enligt lagen får inte en fastighetsägare använda en allmän VA-anläggning på ett sätt som innebär att avloppet tillförs vätskor, ämnen eller föremål som kan inverka skadligt
på ledningsnätet.
Lagen om allmänna vattentjänster
Allmänna bestämmelser för användande av Tyresö kommuns allmänna vatten- och avloppsanläggning (ABVA)
Tyresö kommun ABVA
Boverkets Byggregler BBR 2011:6 ställer krav på att avskiljare ska installeras i fastigheter om spillvattnet innehåller mer än obetydliga mängder av fett.
6:641 Installationer för spillvatten
Teknisk handbok
Vatten och avlopp, kapitel 3
Miljöbalken (SFS 1998:808)
Miljöbalken finns för att stödja en hållbar utveckling, vilket innebär att nuvarande generationer och kommande generationer försäkras en hälsosam och god miljö. Kopplade till miljöbalken finns förordningar och föreskrifter med ytterligare bestämmelser. Enligt miljöbalken ska alla som bedriver en verksamhet undvika att använda eller sälja kemiska produkter som kan medföra risk för människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas med sådana produkter som kan antas vara mindre farliga. Prövning enligt miljöbalken görs av mark- och miljödomstolen, länsstyrelsen eller kommunens miljönämnd. Utsläpp till avloppsnätet ska alltid godkännas av huvudmannen och de myndigheter som avgör tillståndsärendet. De villkor som fastställs vid prövning enligt miljöbalken eller annan lag gäller tillsammans med bestämmelserna i Vattentjänstlagen och ABVA.
Miljöbalken
Tack för din medverkan!
Du har hjälpt oss att förbättra webbplatsen
Någonting gick fel. Prova igen senare.
Hitta på sidan