Aktuell utställning

Med snabba tassar på mjuk mark

Måleri och skulptur av Hilma Franzon
Tyresö konsthall 22 mars – 27 april 2025
Vernissage lördag 22 mars kl 12-15
Visning med konstnären onsdag 2 april kl 12

Det var en gång en flicka med en häst som hade egenskapen att kunna färdas genom världar. Den tog med henne över magiska landskap där allt var möjligt. Det var jag som var flickan, hästen var en röd islandshäst. Vi var oövervinnerliga, vilda och fria tillsammans. Vi följde vargspår i snön likt äventyrare och vi tog oss långt bort från civilisationen, tillbaka genom historien till en tid innan vi blev tyglade och då skogen var fylld av enhörningar, skogsrån, troll och magi.

I min hästs hovar ekade historien om hur hästen och människan lärde känna varandra. Hästen var först i min familj, fanns på gården innan jag föddes. I urtiden var det hästens förfäder som erövrade kontinenterna. Gryningshästen, Eohippus, spred sig över hela världen för 60 miljoner år sedan och är ursprunget till både zebra, åsna och häst. De trampade upp stigar långt innan människan fanns här. Men så fort människan började vandra och migrera följde hon stigar upptrampade av hovdjuren. De visade människan nya skogar, nya berg, nya hav och nya möjligheter. Hästen påminner mig om att människan också en gång varit en del av naturen och vad vi gjort för att tämjda denna. Att jag bara är en människa bland många andra, en sådan som följer hästen. En nyfiken människa som vill se en vild skog och en obestämd framtid mellan dens öron dit den bär mig. När jag målar dem så gör jag samma sak som andra hästälskare för ca 17 000 år sedan på en grottvägg i Lascaux i Sydvästra Frankrike. Vi är trots skillnaden i tid nog samma djur med liknande behov.

Men tiden går. Jag ser som vuxen inte längre en sagoskog, och hästen jag en gång red på lever inte längre. Nu ser jag produktionsskog och den skogen där jag växte upp är en plats där avverkning planeras. Stigarna jag red på går inte längre att hitta, där är kalhyggen som hindrar hovar och den totala friheten måste korsa motorvägar. Jag känner att även jag, den lilla flickan som en gång var fri med sin häst, blivit tämjd av samhället. Vet inte riktigt längre hur magin känns i kroppen. Tiden har fört oss bort från den vilda världen och in i en rytm av arbete, funktion och effektivitet. Konsten ger mig plats att jobba med stora svåra frågor som djurrätt, ekologi och naturkatastrofer. Efter mänskligheten kommer skogen ta över igen. Bäckahästarna kommer lura oss ner i det mörka vattnet om vi inte passar oss. Jag hoppas de kan klara sig bra efter oss så som de klarade sig bra innan oss.
Hilma Franzon, mars 2025

Hilma Franzon är född 1998 i Arvika, utbildad på Konstfack och numera bosatt och verksam i Stockholm. Hilmas konstnärskap har presenterats i ett flertal separat- och grupputställningar, bland annat på Konstepidemin i Göteborg, Kristinehamns Konstmuseum, Virserums Konsthall och på Rackstadmuseet i Arvika. Hon har mottagit flera stipendier bland annat från Konstnärsnämnden, Inez Svenssons Minne och Kristinehamns Konstmuseum.
Hilma finns representerad med konstverk på bland annat Mora, Örebro och Karlstad kommun samt på Värmlands Museum. Hon har också utfört muralmålningar åt bl a NCC, Familjebostäder och Trafikverket.