Från tre till fem - familjen som öppnade sitt hem

En helt vanlig fredagskväll i februari. Familjen har just kommit hem. I hallen ligger jackor, vantar och skor huller om buller, och leksaker är spridda lite överallt. Från nedervåningen hörs stoj och skratt. Stämningen är förväntansfull – fredag betyder ju tacos! Precis som hos tusentals andra barnfamiljer runt om i landet.

Men vänta nu. För bara ett par månader sedan bodde bara Carl, Ana och deras fyraårige son Kenneth här i Carls gamla föräldrahem i Trollbäcken. Nu har familjen vuxit för i november flyttade syskonen Charlotte, 9 år, och Michael, 13 år in.

Familjen Ekberg Nicolae är ett av Tyresös familjehem!

Ett noggrant övervägt beslut

Att bli familjehem var inget hastigt beslut. Redan för många år sedan kom Carl i kontakt med familjer i trassliga situationer genom sitt jobb som utbildare. En före detta kollega hade också startat ett familjehem och berättat om hur givande det var.

– Några år efter att vi flyttat hit föll bitarna på plats. Vi hade båda stabila jobb, gott om plats hemma och inga planer på fler egna barn. Så vi tog kontakt med kommunen helt enkelt och anmälde vårt intresse, berättar Carl.

Därefter följde flera månader av intervjuer och möten med kommunens socialsekreterare. En noggrann process som syftar till att matcha familjer och barn på bästa sätt. Under tiden gjordes rum i ordning och möbler införskaffades.

När beslutet kom att Charlotte och Michael skulle flytta in, fanns det då någon oro?

– Jo, absolut. Vi hade pratat länge om att bli familjehem, men tänk om det inte skulle fungera? Och hur skulle Kenneth reagera? Skulle han bli svartsjuk eller arg eftersom han haft oss helt för sig själv hittills? säger Ana.

En smidig övergång

Carl berättar att anpassningen gick förvånansvärt smidigt. En viktig faktor var att barnen är en så kallad frivillig placering och de har regelbunden kontakt med sina biologiska släktingar. Dessutom har familjen ett gott stöd från socialtjänsten.

– Både vi och barnen har kontaktpersoner på kommunen som vi träffar regelbundet. Hittills har vi mest behövt hjälp med praktiska saker, som att hämta ut mediciner, hjälp med att byta skola och fixa bank-ID eftersom vi inte är vårdnadshavare. Men vi vet att både vår familjehemssekreterare och vårt nätverk av andra familjehem finns där om vi skulle behöva mer stöd.

Både han och Ana betonar att Charlotte och Michael snabbt blivit en självklar del av familjen. Redan efter bara ett par månader har vardagsrutinerna börjat sätta sig.

Nya utmaningar och insikter

Men har det funnits utmaningar?

– Självklart var det en omställning att plötsligt vänja sig vid större barn i huset. Ena dagen är man småbarnsförälder, nästa dag skjutsar man till fotbollsträningar och deltar i gruppchattar med andra föräldrar. Det var en ny värld för oss, säger Carl med ett skratt.

Att lära känna barnen och deras bakgrund har också varit en process.

– De har vuxit upp med andra värderingar och bakgrund än vi. Och något så enkelt som att lära oss deras vanor och matpreferenser har varit en viss omställning, flikar Ana in.

En av livets största vinster

Och hur sammanfattar familjen sin tid som familjehem hittills?

– Det har varit otroligt berikande. Jag kan utan tvekan säga att det känns som en av de största vinsterna i livet hittills. Att få det här ansvaret och äran att ta hand om två så fantastiska barn som syskon till Kenneth. På kuppen har vi nog också lärt känna oss själva på ett djupare plan, och hur vi själva kan reagera i olika situationer, säger Carl.

Vi tar en rundtur i den trivsamma villan. Kenneth lyckas sno åt sig en extra kaka, trots att han egentligen inte får. Michael, på tonåringars vis, vill inte visa sitt rum. Charlotte, å andra sidan, undrar otåligt när tacokvällen börjar. Dags att gå hem.

Innan vi går berättar Carl något värmande:

– Häromdagen när jag hämtade Michael från träningen, pekade en av hans kompisar på mig och frågade: ”Vem är det där?”. Michael svarade direkt: ”Min bonuspappa”. Då kunde jag slappna av och känna att vi gjort helt rätt!

(Charlotte och Michael heter egentligen något annat)

------------------------

Vad är ett familjehem?
Ett familjehem tar emot barn i sitt hem som av olika anledningar inte kan bo hos sin biologiska familj. Barnet bor i familjehemmet en period av sitt liv eller under hela uppväxten. Det är socialtjänsten som placerar barn i familjehem och som har huvudansvaret för att barnet har det bra. Just nu finns det flera barn i Tyresö som har behov av familjehem.