Dyvik lövängars naturreservat

Karta över reservatet Länk till annan webbplats.

Syftet med Dyviks lövängars naturreservat är att bevara och utveckla ett område med skärgårdsnatur samt att utveckla löv- och slåtterängarna vid Dyviksmaren och dess omgivningar.

För att bibehålla det stora biologiska värdet måste ängsmarkerna skötas med metoder som gynnar artrikedomen för att skydda områdets växt- och djurliv. 

Reservatsområdet ligger i anslutning till naturreservaten Dyvik och Sandholmarna, där Dyviks lövängar utgör en sammanbindande länk. Berg- och rasbranten längs med Dyviksuddsvägen är av Skogsstyrelsen klassad som nyckelbiotop, ett område med höga naturvärden som har mycket stor betydelse för skogens växter och djur.

Naturen i reservatet

Naturen domineras av ädellövskog med inslag av ängsmarker, hällmarker, klippbranter och varierande strandmiljöer. Det finns över 340 arter av kärlväxter (blommande växter och ormbunkar).

Ädellövsskogen består mest av ek, ask och hassel. Det finns drygt ett 30-tal olika träd och buskar, de mest ovanliga är oxbär, luddros, getapel samt hagtornsträd. Det finns även ett stort antal vildaplar. I Dyviks lövängar och hassellundar finns det också gott om gamla ekar, i dessa kan det husera tusen arter av insekter, spindeldjur, svampar och lavar.

Djurlivet

Det finns ett rikt djurliv i området, bland annat syns mindre hackspett och stjärtmes. Vissa år kan även den mindre flugsnapparen ses i området. I Dyviksmaren finns flera fiskarter, däribland gädda och abborre.

Dyviks gård

Dyviks gård som ligger strax norr om naturreservatet omnämns redan 1409 i en äldre handling. I äldre tider beboddes gården av bönder som bedrev fiske och skogsbruk. I slutet av 1800-talet fick åkerbruket en större betydelse då järnplogen togs i bruk. Ängshävden, det vill säga slåtter och beskärning av träd och bete, upphörde under 1930-talet. Området betades med nötdjur fram till 1962, då gårdens kreatursdrift lades ned.

Ängsmarkerna sköts av Arbetsgruppen Dyviks lövängar

Vid början av 1980-talet var strandängen helt igenvuxen med vass, älgört och med hundratalet alträd. Sedan år 1984 har den ideella föreningen "Arbetsgruppen Dyviks lövängar" arbetat med att återskapa delar av den äldre landskapsbilden. Arbetet går ut på att ta bort näring och tillföra ljus. Det gynnar de mer konkurrenssvaga växter som förknippas med lövängarna. Därmed ökar den biologiska mångfalden.

På våren räfsas fjolårsgräs undan, det röjs undan löv och nedfallna kvistar och annat skräp. Syftet är att underlätta slåttern, minska mossbildningen och att påverka näringsbalansen så att ängsfloran gynnas. Under sommaren anordnas slåtter för att gynna spädare och mer lågvuxna och konkurrenssvaga arter. På hösten arbetas det med efterslåtter och traditionell hamling och lövtäkt av några askar och andra lövträd för att få en bättre balans mellan ljus och skugga på ängarna. Periodvis hjälper betesdjur till i området genom att beta.

Naturguide till Dyviks lövängar

Det finns en naturguide till Dyviks lövängar för att uppleva och lära dig mera om naturreservatet. Skriv ut och ta med.

Naturguide , 1.6 MB, öppnas i nytt fönster.Dyviks lövängars (pdf) , 1.6 MB, öppnas i nytt fönster.

Utflyktsmål

Många besökare åker till Dyviks lövängar för att ströva omkring och bada vid den fina klippstranden vid Ällmorafjärden.