13 december 2016

Mindre medicin - mer dans och bekräftelse!

Under november och december 2016 hölls under festliga former
certifieringsceremonier på Tyresös samtliga äldreboenden − Björkbacken,
Ängsgården, Krusmyntan och Trollängen. Anledningen till firandet är att
boendena lyckats Silviahemcertifiera sig.

Boende och medarbetare vid Trollängens vård- och omsorgsboende

En Silviahemcertifiering innebär att alla medarbetarna genomgått en omfattande demensutbildning och tillsammans lyckats nå kraven för att certifiera verksamheterna.

Karin Påhlman, undersköterska på Trollängens äldreboende, berättar:

−Den här utbildningen har verkligen höjt värdet på min kompetens. Den har gett mig verktyg för att bemöta olika situationer och fått mig att inse att med rätt kunskap går det att hitta enkla lösningar på komplicerade problem. Men utbildningen har också varit krävande. I takt med att jag ökat min medvetenhet om demenssjukdom har det också behövts en större insats av mig själv i varje enskild situation.

Minskad medicinering, mindre oro och bättre sömn

På Trollängen har en tredjedel av de boende någon form av demenssjukdom. Här finns två demensavdelningar med sammanlagt 20 platser. Aferdita Vrajolli är verksamhetschef på Trollängen och ser konkreta förändringar.

Aferdita Vrajolli verksamhetschef Trollängens vård- och omsorgsboende

− De lugnande behovsmedicinerna som vi tidigare gav våra boende med demenssjukdom när de blev oroliga och utåtagerande använder vi knappt längre. Vi har lärt oss att lugna istället, att avleda. En natt för lite sedan när jag gick in på en av våra demensavdelningar hörde jag musik. När jag gick närmare ljudet såg jag en av mina undersköterskor och en av våra boende. De dansade tillsammans. En stillsam vals. Det var ett sådant tydligt resultat av den kunskap vi fått till oss om hur man kan avleda oro. Jag blev så otroligt stolt och rörd att jag nästan började gråta.

Aferdita Vrajolli fortsätter:

− Förutom den minskade medicineringen så har vårt nya kunskapsbaserade förhållningssätt till våra dementa inneburit att de äter bättre. De är lugnare, sover bättre och dessutom har fallrisken minskat.

Nytt tänk – nya lösningar

Det är just verktygen för att bemöta vardagen som gjort utbildningen så värdefull. Och det gäller allt från att kunna läsa av kroppsspråk till vikten av respekt för individen, betonar Karin Påhlman. Hon jobbar ofta natt och berättar att ett problem under nätterna tidigare har varit boende som inte kan sova och som rastlösa går fram och tillbaka i korridorerna.

Med Silviautbildningen i ryggen vågade Karin nyligen testa en ny taktik, istället för att bara leda tillbaka personerna in i sina rum.

− Den här natten satte jag mig helt sonika vid en symaskin vi har på avdelningen. Sedan berättade jag för en av de boende som var vaken och orolig att jag hade problem med pedalen och bad honom hjälpa mig. Fler och fler nattvakna engagerade sig i problemet. De fick titta, känna, och medverka till att laga pedalen. När de kände att de hade en funktion, att de behövdes, förbyttes den oroliga och ångestladdade stämningen till en uppsluppen tillställning. Det blev en lärorik natt med många glada tillrop jag sent ska glömma.

På Trollängen känner personalen en stor stolthet över att kunna hantera situationer annorlunda än tidigare.

− Det händer ganska ofta att våra dementa längtar hem. Och med hem menar de i princip alltid sitt barndomshem, berättar Karin. En viktig sak vi fått lära oss är att inte ifrågasätta eller tillrättavisa dem när de känner saknad och längtar efter sina föräldrar. Istället bekräftar vi deras känslor, låter dem få framkalla minnen. Vi ber dem berätta hur hemmet såg ut, hur de dukade bordet. Hurdan var mamma? Pappa? Det handlar inte om att bekräfta vanföreställningen − utan själva känslan bakom. Och därigenom verkligen se personen som är framför en.

Sidan publicerad av: Josephine Uppman
Senast uppdaterad: 27 april 2018
Upp