Tyck till om tyreso.se

Text om Dyvik från 1989

Dyvik är det sista bevarade av de små skärgårdshemmanen som tidigare präglade bebyggelsen på Brevikshalvön och samtidigt en av de bäst bevarade äldre bondgårdarna i Tyresö. Här finns också en av de ytterst få återstående ängsmarkerna i Stockholms län.

Dyviks gård ligger i en smal dalgång på Brevikshalvöns södra del. Jordbruket är numera nedlagt, men den gamla odlingsmarken kring gården ligger alltjämt öppen och mindre ängsmarker finns även bevarade. Ädellövskogen som dominerar omgivningarna har också sitt ursprung i det gamla ängsbruket.

Under senare år har de gamla ängsmarkerna restaurerats på initiativ av Tyresö miljövårdsförening och Dyviksudds tomtägarförening. Den för ändamålet skapade föreningen Dyviks lövängar bedriver numera årligen traditionell ängsskötsel vid Dyvik.

Dyvik bebyggdes under medeltiden liksom de flesta av de övriga små skärgårdshemmanen som tidigare fanns på Brevikshalvön. Gården omnämns första gången år 1409 som torpet "Thyufwawijk". Dyvik tillhörde då tyresögodset vilket gården kom att göra ända fram till 1900-talet med undantag för en kort period under 1600-talet. Jordbruket har förmodligen alltid varit dåligt på Brevikshalvön där berg- och skogsterrängen dominerar nästan helt. Fram till början av 1900-talet spelade fisket en helt avgörande roll i dyviksbornas ekonomi.

Gårdsbyggnaderna ligger mitt på den smala halvön omgiven av den gamla odlingsmarken. En sjöbod vid Båthusviken minner idag om fiskets tidigare betydelse för Dyvik.

Av gårdens nuvarande byggnader är boningshusen äldre, troligen från 1800-talet, medan huvuddelen av ekonomibyggnaderna - ladugården och en loge med vagnslider- uppfördes så sent som 1927. De två timrade och panelade boningshusen består av en manbyggnad som flankeras av ett mindre boningshus. Manbyggnaden är en utvidgad variant av enkelstugan som troligen uppförts vid tiden omkring sekelskiftet 1800. Det andra boningshuset var ursprungligen en enkelstuga som förlängdes med ett rum vid en ombyggnad på 1950-talet så att den fått en parstuguplan.

Texten är skriven av Peter Bratt 1989 i boken "Tyresö kulturhistoriska miljöer"


Publicerad av: Lena Guthe

Senast uppdaterad: 2016-09-16

Högermeny