Tyck till om tyreso.se

Tyresös historia

Tyresös kulturhistoria kan delas in i fyra skeden: förhistorisk tid, Tyresögodsets tid, från sommarnöjen till egnahem och sportstugor och det moderna samhället. Här kan du läsa mer om dem.


säljägare på forntidenSäljägare flår sin fångst på stranden. Ill: Mattias Pettersson.

 

Förhistorisk tid: från stenålder till medeltid

När inlandsisen drog sig undan från våra trakter för ca 10 000 år sedan låg hela Tyresö nedtryckt åtminstone 150 meter under vattenytan. För ungefär 8 000 år sedan hade landet höjt sig så mycket att Telegrafbergets topp stack upp som en kal och ödslig kobbe långt ut i havsbandet. Så småningom syntes en skärgård av små öar, men ännu på stenåldern var Brevikshalvön ett pärlband av öar med sund emellan och Albysjön en öppen havsvik! De människor som rörde sig i området levde förmodligen av säljakt och fiske och bodde bara tillfälligt vid det som var strand då.

Under bronsåldern (ca 1800-500 f Kr) höjde sig landet ytterligare och strandängarna vid Albysjön fungerade som betesmarker åt ett boskapsskötande folk. De har lämnat spår efter sig i form av gravrösen och stensättningar på höjderna runtomkring. Klimatet var ju varmare än nu och djuren kunde gå ute året om. Varför dessa människor gav sig av vet vi inte, men det tar ytterligare ca 1 000 år innan människor kommer till Tyresöbygden för att stanna. 

Under yngre järnåldern (ca 500 e Kr) fanns gårdar vid Gimmersta, Uddby, Alby, Kumla, Näsby, Raksta och Åva, alla med ganska typiska lägen vid en skyddad vik.  Spår som i dag finns kvar från denna tid är några gravar, gravfält och enstaka andra lämningar. Namnformen med -by på slutet brukar visa att platsen har sitt ursprung i vikingatiden och de som slutar på - sta brukar vara något äldre. Under järnåldern byggdes även några fornborgar.

Tyresögodsets tid: från medeltiden till cirka 1900

Om det medeltida Tyresö vet vi ganska lite men under 1100-talet hade bygden indelats i kyrkosocknar, där Tyresö kom att tillhöra Österhaninge socken. Den äldsta handling som nämner Tyresö är från 1300-talet, då riddaren Erengisle Nilsson av Hammersta överlät egendomen "Thyrisedhe" till riksdrotsen Nils Turesson Bielke. Då var Tyresö ett av de största godsen i stockholmstrakten.

Under 1600-talet blev Tyresö eget pastorat efter att ha brutit sig ur Österhaninge socken. Godsherren Gabriel Oxenstierna övergav det gamla stenhuset på holmen Lilla Tyresö och lät bygga det praktfulla Tyresö slott och kyrka på nuvarande plats. Under den här perioden var godsets areal som störst och upptog nästan hela den nuvarande kommunens yta. De flesta av traktens torpare och bönder arrenderade mark av godset. Under 1600-talet anlades ett stort antal dagsverkstorp på godsets marker för att tillgodose behovet av arbetskraft.

Den siste godsherren var markis Claes Lagergren som ägde slottet från 1800-talets slut till 1930, då han donerade slottet och den avstyckade parken till Nordiska museet. Det stora godsets tid är förbi och markerna avyttrades. 

Tack vare ovanligt god tillgång på vattenkraft fick Tyresö stor betydelse för industrihistorien ända från medeltid fram till 1800-talet. De tre vattenhjulen i kommunens vapen representerar tre fall: Nyfors (eller Wättinge som det tidigare hette), Uddby och Follbrinksströmmen. Dessa tre lägen för tidiga industrier var så betydande att socknen under 1500- och 1600-talen utvecklades till en av de viktigaste industriorterna i Stockholms omnejd. I dag finns endast fragmentariska lämningar kvar av denna period i Tyresös historia. Förutom de områden som nämnts finns industrilämningar i form av en damm och kvarnanläggning vid Åva samt rester av ett tegelbruk på Brevikshalvön.

Tyresögodset och de tillhörande ägorna utgjorde under större delen av denna tid det administrativa och ekonomiska centrum i det som i dag är Tyresö kommun.

Från sommarnöjen till egnahem och sportstugor: 1900–1950

Redan vid 1900-talets början hade markis Lagergren låtit stycka av ett tiotal tomter till Breviks villasamhälle. Många sökte sig ut från de ohälsosamma stadsmiljöerna och stora sommarnöjen byggdes i skärgården i nationalromantisk stil.

Mellersta Sveriges Egnahems AB förvärvade 1910 Kumla herrgård i avsikt att stycka av och sälja marken. Tomterna var stora och lämpade för egnahems- och trädgårdsbruk. Egnahemsrörelsen var ett sätt att låta den mindre bemedlade delen av befolkningen ha råd med ett bättre boende och även ett sätt att motverka emigrationen till Amerika. Under 1920- och 1930-talen tog exploateringen av Kumlas marker ordentlig fart.  Med ett världskrig i färskt minne betonades vikten av egen odling för att vara självförsörjande. 

Friluftsrörelsen och scoutrörelsen hade vuxit sig starka och att ha en sportstuga för friluftsliv blev högsta mode på 1930-och 40-talen. Efter markis Lagergrens död 1930 påbörjades exploateringen av Tyresögodsets marker. Tomtförsäljningen inleddes 1932 och i första omgången avsattes tomter vid Strand, Trinntorp, Älmora och Tyresö-Flaten. I slutet av 1950-talet var så gott som hela den norra kuststräckan av Brevikshalvön, från Strand till Dyvik, fullt bebyggd med sportstugor.

Idag är egnahemsbebyggelsen uppblandad med hyreshus och moderna villor, särskilt i västra Tyresö. Fritidshusbebyggelsen med sportstugan och sommarhemmet som förebild syns ännu på vissa ställen i östra Tyresö men permanentboendet håller raskt på att förändra kommunens karaktär.

Det moderna samhället – från 1950-talet och framåt

Redan i början av 1950-talet fanns planer på en förort i Tyresö. Några mindre grupphusområden hade uppförts i Trollbäcken under 1950- och 1960-talen av kommunen och den lilla kommunförvaltningen fanns vid Alléplan. I slutet av 1950-talet blev ett stort markområde till salu kring gårdarna Myggdalen och Bollmora och kommunledningen ville inte tillåta fler sommarstugor. Istället köptes marken av kommunen med hjälp av ett stort lån och man började planera ett helt nytt centrumområde med bostäder, butiker och kommunal service; en bilburen förort för ungefär 10 000 invånare. Utbyggnaden av det nya samhället påbörjades 1959 genom att ca hälften av stadsplanen för centrumområdet fastställdes. Planen blev uppmärksammad genom att den vände på konventionen för modernt stadsbyggande och föreslog småhusbebyggelse vid centrumdelen och storskalig flerbostadshusbebyggelse i utkanten av samhället, "den konkava staden". Bollmora stod färdigt 1962 och var då en av de första moderna satellitstäderna utanför Stockholm.

 Genomförandet krävde att en ny lag, Lex Bollmora, fastställdes 1959 som innebar att allmännyttiga bostadsföretag kunde bygga utanför den egna kommunens gränser. På så vis kunde både HSB, Familjebostäder och Svenska bostäder verka i Tyresö.  Lex Bollmora blev också en av förutsättningarna för miljonprogrammets genomförande 1965–1975. Utbyggnaden av Tyresö tog väldig fart och på 10 år femdubblade samhället sin befolkning. År 1970 bodde drygt 27 000 invånare i kommunen. Nästan 40 procent av dem var under 20 år och Tyresö var Sveriges barnrikaste kommun!

Den snabba expansionen medförde förstås en rad sociala problem och Bollmora fick dålig klang. Utbyggnaden av bostäder och service fortsatte i de centrala delarna av kommunen. Dagis, skolor och idrottsarenor byggdes och i Tyresö växte ett starkt föreningsliv fram. Den stora arbetsgivaren i många år var L M Ericsson, som ersattes i början av 1990-talet av kommunens satsning på vuxenutbildning, Centrum för livslångt lärande, som flyttade in i den före detta telefonfabriken. Idag har vuxenutbildningen flyttat och ersatts av kontor, skolor och träningsanläggningar.

Efter en folkomröstning 1987 bytte Bollmora Centrum namn till Tyresö Centrum.

Sedan 1990-talet har de östra kommundelarna exploaterats, först den s k trädgårdsstaden Strand och därefter Brevikshalvön, i många etapper. Förtätningar pågår på flera ställen även i centrala Tyresö med ett höghus som markerar centrumläget. Småstadskaraktären, närhet till friluftsliv i kombination med närheten till storstaden gör numera Tyresö en attraktiv kommun att bo i som ständigt växer.


Publicerad av: Lena Guthe

Senast uppdaterad: 2016-06-23

Högermeny