Tyck till om tyreso.se

Jättelokan måste bekämpas

Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Länsstyrelsen uppmanar till att bekämpa jättelokan eftersom den ställer till så stor skada. Anmäl till oss om du ser den inom kommunens gränser. Vi vill även ha in rapporter om bestånd av Parkslide och Jättebalsamin.

JättelokaFoto: Sara Meurling, Haninge.se

Invasiva arter

Att en växt eller en djurart är invasiv betyder enkelt en "Främmande art vars introduktion och/eller spridning hotar biologisk mångfald". En invasiv art är i den bemärkelsen en införd art som lyckats etablera sig väl och har "kraft" att på ett allvarligt sätt förändra sin omgivning på ett oönskat sätt.

Jättelokan

Har du jätteloka på din tomt är du skyldig att bekämpa dem gör du inte det kan du, efter påminnelse, få ett föreläggande av Länsstyrelsen i Stockholm.  Den slår ut annan växtlighet och växtsaften orsakar brännskador.
Jättelokan hotar den biologiska mångfalden 

 

Jättelokan och andra invasiva arter

  • Vad menas med att en art är invasiv?

    Främmande art vars introduktion och/eller spridning hotar biologisk mångfald. Det handlar inte bara om ett hot mot arters och populationers överlevnad, utan även mot deras genetiska integritet. Begreppet "invasiv art" används dock i vidare mening om främmande arter som på något sätt gör ekonomisk skada, t.ex. på odlade växter eller djur, eller på människans anläggningar och ägodelar, eller genom att hota människans egen hälsa. En invasiv art är i den bemärkelsen en införd art som lyckats etablera sig väl och har "kraft" att på ett allvarligt sätt förändra sin omgivning på ett oönskat sätt. Det kan vara att arten får stora och livskraftiga populationer, att individer av arten kan orsaka mycket stora skador, eller andra faktorer som gör att arten i sin nya miljö ger upphov till stora skador.

  • Naturvårdsverkets svarta lista

    Cirka 170 (växter och djur) arter finns på Naturvårdsverkets lista över icke-önskvärda arter, deras svarta lista är lång och är inte rangordnad på något vis. Men den svarta listan har blivit ganska omdiskuterad. Somliga av namnen på den kanske får ett och annat ögonbryn att höjas - det är ju välkända växter som finns i var och varannan trädgård!

    Ofta har det varit växtens utseende man har attraherats av och fört med sig till en ny miljö. Parkslide är ett sådant exempel. Den har ett vackert grönt bladverk som ser friskt och levande ut hela säsongen. Kanske var det därför holländska växtjägare tog den med sig från Ostasien till Europa på 1700-talet och här planterade den i slottsparker.

    Rätt växt på rätt plats är det som gäller. Ibland vill man ha växter som breder ut sig rejält. Då kan vintergröna eller murgröna passa bra. På en naturtomt kanske man vill ha ett "vackert ogräs" som såpnejlika eller praktlysing. Men man bör ju alltid höra sig för hur en växt beter sig innan man planterar den.

    På svarta listan finns bland annat följande växtarter:

    + Jättebjörnloka
    + Jättebalsamin
    + Parkslide
    + Blomsterlupin
    + Kanadensiskt gullris
    + Blå bolltistel
    + Storbladig murgröna
    + Praktlysing
    + Snöbär
    + Såpnejlika
    + Rönnspirea
    + Häggmispel
    + Vresros
    + Liten fingerborgsblomma

  • Ser du jätteloka - rapportera här!

    Tyresö kommun har bekämpat jättelokan sedan 1980-talet och hindrat spridning på följande kända växtplatser: Alby naturreservat, Prästgårdsvägen, Lagergrens väg, Kretsloppscentralen Petterboda och Siriusvägen. Men vi tar ett helhetstag för hela Tyresö, på både kommunal som privat mark.

    Tyresö kommuns bekämpningsplan

    Det är oklart hur stor spridningen av växten är i Tyresö kommun, och för att få koll på var den växer behöver vi din hjälp. Ser du en jätteloka, rapportera in till oss genom att fylla i en anmälan här.   

  • Jättelokans växtsaft är giftig

    Jättelokan (Heracleum Mantagazzianum) är en örtväxt från Kaukasus som togs till Sverige som trädgårdsväxt i slutet av 1800-talet. Växten har sedan dess spridits och är mycket konkurrenskraftig. Den är ett hot mot den biologiska mångfalden då den slår ut växtlighet i sin närhet. Dessutom kan växtsaften, i kombination med solljus, skapa brännskadeliknande symptom hos människor.

    Om du får växtsaft på huden

    Jättelokans växtsaft innehåller ett ämne vid namn furokumarin. I kombination med solljus bildar furokumariner en kemisk reaktion som gör huden känslig för solljus. Symptomen är kraftig hudirritation, rodnad och blåsor som kan vara mycket smärtsamma. Får du växtsaft på dig, tvätta omgående med tvål och vatten. Skydda huden mot solljus under en vecka. Du kan kontakta Giftinformationscentralen eller Vårdcentralen.

  • Jätteloka - Lär dig känna igen den

    Jättelokan är en väldigt stor ört som blir 2-5 meter hög. Bladen kan bli upp till 3 meter långa. Växten har en grov och något förgrenad pålrot, 30 till 50 cm lång. Den är flerårig och blommar i juli-augusti. Blommorna är vita och sitter i mycket stora välvda flockar. Blomställningen är cirka 50 cm i diameter och innehåller vanligtvis mellan 10.000 och 20.000 frön. Det är genom dessa frön som växten sprider sig. Den trivs på många platser, fuktiga längs vattendrag, kärr, gräsmarker, hedar och stränder. För bilder på jättelokan, se nedan samt i bekämpningsplanen till höger.

    Förväxlingsarter

    Ibland kan man förväxla jättelokan med andra liknande arter.

    Strandkvanne, hundkex och strätta är förväxlingsarter. De har liknande blomställningar och kan bli ungefär lika höga. Såhär kan du skilja dom från jättelokan:

    • Kvanne har slät stjälk och en annan typ av blad.  
    • Hundkex är mer flockblommig med mindre blomklasar, och är allmänt mindre i storlek och grovlek.
    • Strättan har pardelade blad och har även den slät stjälk.
  • Jätteloka - Bekämpa den så här

    Om du har jätteloka på din tomt eller mark ska du bekämpa dem under flera år. Frön kan ligga i marken i fem år innan de gror. Och växten är livskraftig, och bekämpa den minst två till tre gånger per år för att lyckas. Om du inte kan gräva upp, kan du slå av med lie. Om du slår av stjälken kommer växten att skjuta nya skott som behöver slås igen, flera gånger på en säsong. Lämna inte kvar rester av lokan på marken, den kan rota sig igen. Lägg den i en plastpåse. Obs! Använd handskar!

    Läs här om hur du går tillväga

  • Jätteloka - Vem ansvarar för bekämpningen?


     Bekämpning ska skötas av den som äger eller sköter marken

    • Tyresö kommun ansvarar för bekämpning på kommunal mark.
    • Trafikverket ansvarar för bekämpning på mark vid Trafikverkets vägområde.
    • Privata fastighetsägare eller nyttjanderättshavare ansvarar för bekämpning på egen mark.
    • Ägare tillhörande samfällighet ansvarar för bekämpning på mark som ägs gemensamt av samfälligheten.

     

    Markägare är skyldiga att bekämpa jättelokan, om du inte gör det kan du, efter påminnelse, få ett föreläggande av Jordbruksverket.

  • Jättebalsamin

    Många trädgårdsodlare faller för den pampiga jättebalsaminen. En lättodlad annuell som blir över 2 meter hög och har rosaröda blommor som lockar mängder av humlor. Problemet är att jättebalsamin inte stannar i trädgården, utan sprider sig ut i omgivningen och tränger aggressivt undan andra växter. Blommorna är vita eller rosa och växten ska utrotas innan den sår sig, eftersom den slungar iväg frön flera meter bort. En planta bildar normalt 700–800 frön som slungas iväg ett par meter från växten när de mogna kapslarna exploderar. 

    Bekämpa jättebalsaminen

    Rycka upp jättebalsaminen ur jorden eller slå den flera gånger under vegetationsperioden för att utrota den. Trots att jättebalsaminens frön inte behåller sin grobarhet i jorden längre än några år, ska man fortsätta rycka upp växten flera år i följd så att växten utrotas fullständigt. Blommor, frön och rötter får inte komposteras, utan de ska förstöras som blandavfall. 

    Bilder på jättebalsamin 

    Bakgrund

    Jättebalsamin (Impatiens glandulifera) hör ursprungligen hemma i västra Himalaya på 2 000–2 500 meters höjd där den växer på ängar och buskmarker utmed vattendrag. Växten har odlats i Sverige sedan 1842 och var rätt vanlig i fröhandlarnas sortiment under första hälften av 1900-talet. En trädgårdsbok från 1884 rekommenderar till och med att den ska sås utmed bäckar och sjöstränder där den kan förvilda sig. Numera är jättebalsamin ovanligare i handeln, men sprids ändå från person till person.

  • Parkslide

    Växten har varit en populär trädgårdsperenn eftersom den är uthållig, stor, snabbväxande och sprider sig lätt. Samma egenskaper har dock gjort den till en mycket svår och skadliga ogräsväxt. Stora växter tar lätt över sin hemträdgård och den närliggande naturen samt kväver andra arter.

    Bekämpa Parksliden - men rör den inte om du inte kan vinna

    Enda sättet att bli av med den är att gräva upp rötterna och täcka marken med svart plast i flera år. Rötterna får inte komposteras eller läggas på återvinningen. Elda upp rötterna men se upp med askan, även där har parksliden lyckats titta upp på nytt. Minsta rotbit kan ge ny växtlighet. Växten är vilande och klarar sig utan bladverk i 10-15 år. Den växer ofta på en plats utan bekymmer, men attackera man den så drar den iväg med utlöpare. Den kraftsamlar och lägger all energi på rotsystemet när den känner sig hotad. Rötterna kan gå 3 meter ner. Den attackerar inte skogsområden, men rörd jord, gräsmatta och rabatter, ser den som sin mark. Gräv men gräv djupt. Rötterna går djupt, och vissa är tjocka som armar, andra som fiskelinor. Den tar sig under vägar och parkeringar i sin jakt på ny jord att titta upp ur. Inte sällan tränger den in i hus och förråd.

    Bilder på Parkslide

    Bakgrund

    Parkslide (fallopia japonica) kan bli uppemot tre meter hög och sprider sig via rotsystem. Den saknar fiender här men i Japan finns en artspecifik bladlus som håller bestånden i schack. Där odlas växten som foderväxt såväl som för prydnads skull. 



Publicerad av: lotta.anglen@tyreso.se

Senast uppdaterad: 2017-05-11

Högermeny